Maam

Maam
Alternative title	Vårt land
Title in German	Our country
country	Finland
text	Johan Ludvig Runeberg
melody	Fredrik Pacius
Audio files

Maam

Maamme ( Finnish ) or Vårt land ( Swedish ) ("Our Country") is the national anthem of Finland .

It was composed by Fredrik Pacius ; the original Swedish text is by Johan Ludvig Runeberg and was originally written for the celebration of the 500th anniversary of Porvoo's town charter ; on this occasion it was performed with music by Runeberg himself. Later it appeared as a prologue to the seal Ensign Stahl . The text is stylistically and content- wise influenced by the Szózat (appeal) by Mihály Vörösmarty . The first performance with the music of Pacius took place on May 13, 1848. The Finnish rewrite of the text was done in 1889 by Paavo Cajander . On official occasions only the first and last verse are usually sung.

Several attempts were made in the 1880s and 1920s to replace the national anthem with Finnish-language poetry, but those efforts ended in the 1930s.

The same melody also serves as the national anthem in Estonia (again since independence in 1990), sung with the text Mu isamaa ("My Fatherland"). The Livs also use the melody for their hymn Min izāmō .

The autonomous Åland archipelago has its own national anthem, Ålänningens sång (“Ålander's Song”).

text

The Swedish text is reproduced on the base of a statue in honor of Johan Ludvig Runeberg, which is located in Esplanadi Park in Helsinki.

Maam

verse	Finnish	Swedish
1	Oi maamme, Suomi, synnyinmaa, soi, sana kultainen! Egg laaksoa, egg kukkulaa, ei vettä, rantaa rakkaampaa, kuin kotimaa taä pohjoinen, maa kallis isien!	Vårt land, vårt land, vårt fosterland, Ljud Högt, o dyra ord! Ej lyfts en Höjd mot himlens rand, Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, Mer älskad än vår bygd i nord, Än våra fäders jord.
2	On maamme köyhä, siksi jää, jos kultaa kaivannet Sen vieras kyllä ​​hylkäjää, mut meille kallein maa on taä, sen salot, saaret, manteret, ne mostly on kultaiset.	Vårt land är fattigt, skall så bli för den, som guld bär. En främling far oss stolt förbi: Men detta lands älska vi, För oss med moar, fjäll och skär Ett guldland dock det är.
3	Ovatpa meille rakkahat koskemme kuohuineen, ikuisten honkain huminat, taht'yömme, kesät kirkkahat, kaikk'kuvineen ja lauluineen mi painui sydämeen.	Vi älska våra strömmars brus Och våra bäckars språng. Den mörka skogens dystra sus, Vår stjärnenatt, vårt sommarljus. Allt, allt, vad här som syn, som sång Vårt hjärta rört en gång.
4th	Täss auroin, miekoin, miettehin isämme sotivat, kun päivä piili pilvihin tai loisti onnen paistehin, täss Suomen kansan vaikeimmat he vaivat kokivat.	Här striddes våra fäders strid Med tank, svärd och plog. Här, här, i clearly som mulen tid. Med lycka hård, med lycka blid. Det finska folkets hjärta slog. Här bars vad det fördrog.
5	Tään kansan taistelut ken voi ne kertoella, ken? Kun sota laaksoissamme soi, yes halla näläntuskan toi, ken mittasi sen hurmehen yes kärsimykset sen?	Vem täljde väl de striders valley. Som detta folk bestod. Då kriget red från dal till dal. The frost comes with hunger kval. Vem matte allt dess spillda blod Och allt dess tålamod?
6th	Täss on sen veri virrannut hyväksi meidänkin, täss iloaan on nauttinut ja murheitansa huokaillut se kansa, jolle muinaisin kuormamme pantihin.	Och det var här det blodet flöt, yes, här för oss det var, Och det var här sin fröjd det njöt, Och det var här sin suck det göt. The folk som våra bördor bar Långt före våra dar.
7th	Tääll 'olo meill on verraton ja kaikki suotuisaa, vaikk onni mikä tulkohon, maa isänmaa se meillä on. Mi maailmass on armaampaa ja mikä kalliimpaa?	Här är oss ljuvt, här är oss god, Här är oss allt beskärt; Hur ödet kastar än vår lott. Ett land, ett fosterland vi fått, Vad finns på jorden mera värt Att hållas dyrt och kärt?
8th	Yes tässä, täss' on tämä maa, sen Näkee silmämme. me kättä voimme ojentaa ja vettä rantaa osoittaa ja sanoa: kas tuoss' on se, maa armas isäimme.	Och här och här är detta land. Vårt öga ser det här, Vi kunna sträcka ut vår hand Och visa smooth on sjö och strand Och sawa: it ends up there. Vårt fosterland det är.
9	Jos loistoon meitä saatettais vaikk 'kultapilvihin, mis itkien ei huoattais, vaan tärkein riemun sielu sais, ois tähän köyhään kotihin halumme kuitenkin.	Och fördes vi att bo i glans Bland guldmoln i det blå, Och blev vårt liv en stjärnedans. Där tår ej göts, där suck ej fanns. Till detta arma land ändå Vår long skulle stå.
10	Totuuden, runon kotimaa maa tuhatjärvinen miss' elämme suojan saa, sa muistojen, sa toivon maa, ain ollos, onnes tyytyen, vapaa ja iloinen.	O land, du tusen sjöars land, Där sång och trohet byggt, Där livets hav oss gett en strand, Vår forntids land, vår framtids land. Var för din fattigdom ej skyggt. Var fritt, var smooth, var tryggt.
11	Sun kukoistukses kuorestaan kerrankin puhkeaa, a lot of lempemme saa nousemaan sun toivos, riemus loistossaan, ja kerran, laulus synnyinmaa korkeemman kaiun saa.	Din blomning, sluten än i knopp, Skall mogna ur sitt tvång; Se, ur vår kärlek skall gå opp Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp. Ochre klinga skall en gång Vår fosterländska sång.

German translation

1st and 11th verses (by Benny Benz)

O home, Finland, our country,
sound loud, you dear word!
No land as far as the edge of the sky.
No country with mountains and valleys and beaches
is loved more than our north,
Here our fathers' refuge.

Once your blossom struggles to break free,
ripe from the bud compulsion.
Yes, once out of our love, go
to your hope, bright and big.
And our homeland
song resounds in a higher tone.

See also

• List of national anthems

Web links

• Audio stream of the national anthem of Finland (Real Player) ( RAM ; 0 kB)
• The story of the Finnish national anthem
• maamme.mp3 (sung in choir)
• Information about the anthem and especially about Fredrik Pacius
• more information about the anthem (Finnish)
• Complete text from Vårt land (Swedish)

Individual evidence

1. ↑ ^{a b} Richly Gábor: A finn nemzeti himnusz . In: Kortárs . 54, No. 2, 2010.
2. ^ Leffler Béla .: A Szózat hatása Runeberg "Vårt land" c. költeményère . In: Irodalomtörténet . 7, No. 2, 1918, pp. 218-221.